Jag vet inte riktigt hur jag ska börja det här inlägget..kärlek.
Lixsom det kan vara så mycket.
Det kan få en att sväva på små vita moln och även känslan av att det är värdelöst att stiga upp ur sängen.
Alla människor behöver någon, det kan vara en kompis, förälder eller pojkvän/flickvän.
Alla behöver någon att älska men även att bli älskad av.

Kärlek är för mig lycka, men även hjärtesorg.
Ett brustet hjärta gör ont, men det läker.
Tiden läker alla sår, glöm inte bort det.'

Även om det känns hopplöst när du står där själv och ensam med hjärtat i två delar.
Ge aldrig upp, kämpa vidare!

Våga tro på att det finns någon för alla, för det gör jag.

Såhär känner jag just nu inför Pauo just nu som oskyldigt attackera
min facebook!

Alla är vi olika individer och har olika personligheter och tankar, en grej slog mig idag..hur många religioner det finns och hur lika dom är.
Människor har bett till olika gudar sen vääldigt långt tillbaka, och med att vårat sammhälle går framåt och utvecklas gör våran syn på gud det med?

Titta på dom muslimska länderna där gud betydet väldigt mycket och är en rutin i vardagen att be till gud.
För oss här i Sverige så har inte gud alls lika stor betydelse, vissa tror andra inte.

Min åsikt är att om man vill tro på en gud så fine gör det och om man inte vill så ska man inte göra det.
För många är gud en trygghet, någon att förlita sig på.
Även något att skylla sina misstag på och anförtro sig åt.

För mig så är det jobbigt att tro på gud, titta på alla orättviser i världen.
Om jorden nu skulle vara paradiset, varför dör människor av svält?
Är det verkligen en fantastisk och idylisk värld vi lever i?

Om det fanns en gud så skulle han inte ha åstakommit mig smärta, att ta min farmor var så orättvist.
Så säg inte att gud är bättre än människan, för det är han inte.