Nya perspektiv på livet.
Skönhet som skönhet.
Men vad är egentligen skönhet? Det är inte precis som att det finns någon checklista om hur man ska se ut i punkt och pricka. Men samhället präglar att man ska vara smal, stora bröst, perfekt hy, perfekt hår. Men hur många har egentligen allt det här? Och även om man har det, det finns alltid någon som inte är perfekt.
Alla människor är olika, ingen är likadan. Om man väger 150 kg betyder det att man inte är vacker?
Eller om man väger 45 kg är det vackert?
För mig är skönhet det som kommer innefrån. Hur man är som person. För mig väger det 100 gånger mer än att man ser perfekt ut.
Sjukdomar som anorexia och bullemi blir allt vanligare. Varför? Jo därför att vi påverkas av media och alla bilder på de perfekta tjejerna i tidnigarna. Detta får verkligen mitt hjärta att brista, folk dör av de här sjukdomarna.
De dör i kampen av perfektion. Hur kan ett liv vare mindre värt än om man inte ser perfekt ut? Jag har iallfall inget bra svar på det.
Som sagt, skönhet är det som finns innuti och inte utanpå. Tänk på det nästa gång du bläddrar i en tidning.
Folk förändras.
Min barndom var okomplicerad. Jag var ute och lekte med mina kompisar dagarna i enda och vi hade varandra.
Men tiden gick ju..vi kom upp i tonåren. Folk växte ifrån varandra..det förstår jag med att det händer.
Men de kompisar jag har som jag har umgåts med länge. Jag kan ärligt säga att jag inte känner igen många av de (både posetivt och negativt) folk började röka och dricka. De föll för grupptryck.
Vad hände med de oskyldiga barnen som inte hade ett bekymmmer i hela världen?
Folk snackar skit, går bakom ryggen mm. Är de verkligen så en riktig kompis ska vara?
Jag minns min barndom med lycka, jag minns mina vänner. Jag vill ha tillbaka den känslan. Känslan av oskyldig lycka. Alla borde kunna hitta det oskyldiga barnet inom sig.
Att förändrats är bra, det ska man göra.
Men såhär?
Att söka sin egen identitet, sig själv eller som alla andra ? Bilder 08/09
Music
"Just the way you are. And when you smile, the whole world stops and stares for awhile"
Den som hjälper mig är guld värd!
Tack på förhand!
Hellre ärliga fiender än falska vänner.
Jag läste någons statusupptatering idag på facebook, som löd "hellre ärliga fiender än falska vänner". De slog mig just hur sant det är. Det finns inget värre än vänner som går bakom ryggen, sviker och snackar skit.
Ingen person kan såra som en nära vän, en person vars tillit du lägger i dess händer.
Alla har vi nog varit med om det. Det klart man bråkar med de människor man älskar. Därför att en nära vän är som ens egna familj, man testar varandras gränser. En äkta vän som bara finns där, det är inte något man ska för givet.
Så att säga, hellre så bråkar jag med en person som ärligt säger vad den tycker och tänker än att har en vän som går bakom ryggen på en.
Även om sanningen kan såra så sårar lögnen hundra gånger mer.
Tänk på dina vänner, vilka är dina vänner? Ödsla inte tid på människor som vet sviker dig. Livet är för kort för sånt.
En äkta vän finns där, dag som natt. Utan tvivel. Ta hand om varandra.
Ang. förra inlägget.
Jag ber om ursäkt om förra inlägget om det var någon som tog illa upp. För det var inte på det sättet jag menade, visst jag blev väl arg och i stundens hetta är det lätt att säga saker som inte är så passande.
Så jag ber om ursäkt om någon tog illa upp.
Men jag måste få chansen att få förklara varför jag formulerade mig som jag gjorde och varför jag överhuvudtaget svarade på kommentaren.
För det första så använde sig personen av ett väldigt otrevligt språk. Jag tycker absolut att man ska säga till om något är fel, kritik är alltid bra! MEN man ska inte göra det på ett otrevligt sätt som trycker ner någon annan.
För den här personen skriver kanske något värre till någon annan. Den personen som får den kommentaren kan verkligen ta åt sig, och bli sårad. I mitt fall så bryr jag mig inte, men tänk den personen som verkligen tar åt sig och klankar ner på sig själv. Som kanske inte vågar säga ifrån.
Jag ville bara försöka formulera mig på ett sånt sätt där jag menar att man ska inte behöva ta skit från andra. För det är en gigantisk skillnad mellan att kritisera och att vara otrevlig/trycka ner någon. Så det var nog därför jag mest blev arg.
Men som sagt jag ber om ursäkt om någon tog illa upp. För så var det inte menat. Men jag står för det jag säger och tänker låta inlägget vara kvar.
// Ingrid.
Ett goooooott skratt!
"du vet väl att du har stavat tråkigt helt jävla fel?"
Vill bara säga en sak! Stavning har aldrig varit min starka sida men när man får en sånhär kommentar..jag började gapskratta! Är så himla löjligt, vem bryr sig om jag stavar ordet "tråkigt" fel? Jag tror ni läsare som läser min blogg för dess innehåll och inte därför att jag inte stavar perfekt.
Min stavning är något jag kan förändra, det kan jag bli mycket bättre på.
Men din elaka inställning och fegheten att lämna en anonnym kommentar..nej den tror jag inte ändras!
Nåja, jag fick mig ett gott skratt!
Juste, förresten..du är inte så bra på att meningsbyggnader själv.
Du har skrivit "du" med liten bokstav..en mening börjar ALLTID med stor bokstav, antar att du missa det på dagis!
Nu ska jag berätta varför
kanske skriva mer om din vardag och sen så om du kommer på något du vill skriva dina åsikter om så gör det
Varför skriver jag inte om min vardag? Jo för att det kommer bli enformigt och tråkit.
Vissa kan få det intressant, inte jag. För mig skulle det bara bli "Idag var jag i skolan, det va tråkit" the end.
Jag vet själv hur tråkit det är att läsa sånt, så det är därför jag inte gör det.
Förlåt om jag tjatar..
Men just nu känner jag mig helt tom i skallen, vad ska jag skriva om?
Vill inte skriva ett meningslöst inlägg..då skriver jag hellre ingenting.
Så hjälp mig nu, vad vill ni läsa om? Alla förslag är välkommna!
Hejsan vänner!
Jag vet att det är grymt längsen jag skrev, men har verkligen inte haft lust att göra det.
Men något jag tänkte skriva om är förtroende.
Att kunna lite på andra är en dygd. Att lita på någon kräver respekt, respekt för den andra personen men även respekt för sig själv. De flesta av oss har nog blivit sårade pga av en kompis/partner/anhörig har svikit en.
Det gör ont men dra inte alla över ett streck.
För när det verkligen gäller så behöver man någon att kunna luta sig mot. Vi människor är skapta för att ha kontakter, utan sociala kontakter så mår vi dåligt.
Bara för att en person sviker betyder det inte att alla gör det.
Vågat satsat hälften vunnet!
Saker som kan göra mig PISS OF!
Folk tjatar jämt om att man inte ska döma hunden efter håren, vilket jag tycker är helt rätt.
Men i fallet att ensambarn är mera bortskämda än andra så säger inget ett knyst.
Nu kan jag i och för sig bara tala av egna erfarenheter bland mig själv och mina vänner.
Jag är absolut inte mera bortskämd än någon av mina kompisar, snarare tvärt om.
Jag har ALLTID varit den som måste gå hem tidigare, eller inte fick ha smink i skolan (jag fick inte ha nagelack i skolan förns jag gick i 6an) och massa annat.
Kan det inte vara så att föräldrar med ett barn blir mera "hökar" och blir extra hårda?
Jag måste hjälpa till en hel del här hemma, om jag jämför med vissa av mina kompisar som inte behöver göra ett skit.
Nu menar jag inte att jag inte har det bra, för det har jag!
Jag får saker om jag absolut behöver, tex. jacka eller skor men det får ju dom flesta.
Det ni ska förstå är att jag inte menar att det är så här för ALLA men det är så JAG uppfattar det.
Så sluta döm andra, ingen är perfekt!
Be fucking you!
Var dig själv!
Varje person är unik, varje person har en unik själ.
Det spelar ingen roll om du är kort, tjock, lång, smal, blyg eller uttåtriktad utan det viktiga är att ingen är dig.
Lev ditt eget liv och ingen annans.
När jag ser tjejer som svälter sig själv för att vilja se ut som Britney, det gör mig upprikitgt ledsen.
Vad är hon egentligen för förebild?
Acceptera dig själv, även dina fel och brister!
Ingen är perfekt, men hur tråkit är det egentligen att vara perfekt?
Ska vi verkligen ägna våra liv åt att försöka vara som alla andra, jag har iallafall bättre saker att lägga min tid på.
Det kanske inte är så lätt, men ta en bit i taget!
Be you!
Nya tag
Nya tag, ohyes
Ohyes
Help me!
Vad vill ni läsa om? ALLA förslag är välkommna!
Kvällshumor
People, you're wrong
För enligt mig själv...nej jag är ingen stark människa.
Men varför ska folk hela tiden puscha en till att hela tiden "du är stark du klarar det och blabla"
Ska det vara uppmuntrande?
Tänk om jag vill vara svag, tänk om jag vill tycka synd om mig själv ibland och inte behöva bara ett fake leende på läpparna dag in och dag ut.
För att gå runt och "låtsas" vara stark hela tiden är inte bra för någon.
Ibland måste man få vara svag, få en axel att gråta ut mot och få berätta hur man känner, för det är därifrån du sedan kan få styrkan att bära ett leende på läpparna, utstrålningen att allt är bra även fast det kanske inte är det.
Så våga vara ledsen, därefter hitta styrkan att gå vidare.
Alla har vi en innre styrka, gäller bara att leta rätt.
Mitt eget lilla ställe
Kommer ni ihåg när man var liten, vilken fantasi man hade..eller jag hade det iallafall.
När man blev rädd/ledsen/arg så kunde man lixsom försvinna in i sin egna lilla värld, där det var tryggt.
Jag saknar det, att kunna fly bort från verkligheten och hitta ett innre lugn.
Mitt liv har varit ganska rörigt dom senaste veckorna, vilket på mig går ut på att jag mår dåligt och får ångest.
Att bara få försvinna en liten stund, att måla upp sin egen värld..den världen som passar mig.
Desto äldre jag blir, desto svårare blir det att hitta ett innre lugn känner jag..men jag behöver det.
Just nu har jag mycket tankar och ångest som jag inte vet vad jag ska göra av med, misstag.
Just nu vill jag kunna spola tillbaka tiden, det är en grej som gnagar i mig..men innerst inne vet jag att det inte går.
Så jag måste helt enkelt acceptera mitt misstag och gå vidare, det som en gång brustit läker, men ett misstag kan du inte göra ogjort.
Jag ska klara av det här, på nåt sätt.
Lögner är det värsta som finns
Det är det absolut fulaste man kan göra enligt mig, att svika någons förtroende.
Nu pratar jag av egen erfarenhet efter vad jag har varit med om.
Att ljuga för någon är så fruktansvärt fult, och då menar jag inte små saker utan dom där som verkligen gör ont.
Därför att en lögn är så mycket mera än en lögn, det känns som en spark i magen.
Och du skulle aldrig sparka ner någon på rikitgt så varför göra det genom att ljuga då?
Sanningen kan göra ont, mer inget är värre än lögn och svek kom ihåg det!
Och nu ska jag sova, ha det bra.
// Ingrid
