Jag läste någons statusupptatering idag på facebook, som löd "hellre ärliga fiender än falska vänner". De slog mig just hur sant det är. Det finns inget värre än vänner som går bakom ryggen, sviker och snackar skit.
Ingen person kan såra som en nära vän, en person vars tillit du lägger i dess händer.

Alla har vi nog varit med om det. Det klart man bråkar med de människor man älskar. Därför att en nära vän är som ens egna familj, man testar varandras gränser. En äkta vän som bara finns där, det är inte något man ska för givet.

Så att säga, hellre så bråkar jag med en person som ärligt säger vad den tycker och tänker än att har en vän som går bakom ryggen på en.
Även om sanningen kan såra så sårar lögnen hundra gånger mer.
Tänk på dina vänner, vilka är dina vänner? Ödsla inte tid på människor som vet sviker dig. Livet är för kort för sånt.

En äkta vän finns där, dag som natt. Utan tvivel. Ta hand om varandra.

Jag ber om ursäkt om förra inlägget om det var någon som tog illa upp. För det var inte på det sättet jag menade, visst jag blev väl arg och i stundens hetta är det lätt att säga saker som inte är så passande.
Så jag ber om ursäkt om någon tog illa upp.
Men jag måste få chansen att få förklara varför jag formulerade mig som jag gjorde och varför jag överhuvudtaget svarade på kommentaren.

För det första så använde sig personen av ett väldigt otrevligt språk. Jag tycker absolut att man ska säga till om något är fel, kritik är alltid bra! MEN man ska inte göra det på ett otrevligt sätt som trycker ner någon annan.
För den här personen skriver kanske något värre till någon annan. Den personen som får den kommentaren kan verkligen ta åt sig, och bli sårad. I mitt fall så bryr jag mig inte, men tänk den personen som verkligen tar åt sig och klankar ner på sig själv. Som kanske inte vågar säga ifrån.

Jag ville bara försöka formulera mig på ett sånt sätt där jag menar att man ska inte behöva ta skit från andra. För det är en gigantisk skillnad mellan att kritisera och att vara otrevlig/trycka ner någon. Så det var nog därför jag mest blev arg.

Men som sagt jag ber om ursäkt om någon tog illa upp. För så var det inte menat. Men jag står för det jag säger och tänker låta inlägget vara kvar.

// Ingrid.

"du vet väl att du har stavat tråkigt helt jävla fel?"

Vill bara säga en sak! Stavning har aldrig varit min starka sida men när man får en sånhär kommentar..jag började gapskratta! Är så himla löjligt, vem bryr sig om jag stavar ordet "tråkigt" fel? Jag tror ni läsare som läser min blogg för dess innehåll och inte därför att jag inte stavar perfekt.
Min stavning är något jag kan förändra, det kan jag bli mycket bättre på.
Men din elaka inställning och fegheten att lämna en anonnym kommentar..nej den tror jag inte ändras!

Nåja, jag fick mig ett gott skratt!

Juste, förresten..du är inte så bra på att meningsbyggnader själv.

Du har skrivit "du" med liten bokstav..en mening börjar ALLTID med stor bokstav, antar att du missa det på dagis!

kanske skriva mer om din vardag och sen så om du kommer på något du vill skriva dina åsikter om så gör det

Varför skriver jag inte om min vardag? Jo för att det kommer bli enformigt och tråkit.
Vissa kan få det intressant, inte jag. För mig skulle det bara bli "Idag var jag i skolan, det va tråkit" the end.
Jag vet själv hur tråkit det är att läsa sånt, så det är därför jag inte gör det.