Det stora K:et som bara finns där, ibland ledsen, glad, sur, rädd att möjligt.
Och det är helt klart en av mina största fobierna i mitt liv. Jag hatar att prata om känslor vill bara sticka huvudet i sanden och försvinna. Men ändå ska man bli påtvingad allt detta snack..hur var det för satt man verkligen helt öpper på bussen och prata om den stora kärleken eller hur full man var på den senaste festen? I don't think so.

Lite skrämande är det hur öppna folk är med sina känslor och delar gärna med sig av dom..det farcinerar mig!
Jag vill också kunna vara den som har lätt för mig att prata öppet om hur jag känner men inom mig så sitter det lixsom en liten spärr som bara säger stopp.
Men vad är jag rädd för, Rykten? Skitsnack, Sårbar? Jag vet inte kan ingen tala om det för mig för det skulle helt klart göra mitt liv lättare. 

Måste ju ändå säga att jag tycker om min blogg, att kunna få ur allt bullshit är inte helt fel.

Verkligen inte helt fel.


Den där bjuder vi på, osminkad och förkyld!