En sak som jag och Johan satt och disskutera.
Han menar som uttrycket lyder att olikheter dras till varandra.
Men är det verkligen så ?

Är det inte så att man dras till folk som liknar en själv för att man på något sätt känner igen sig i den personen.
Om man är för olika så hur orkar man umgås med den personen, men samtidigt kan jag förstå uttrycket..att man kan se något annat i den personen, det är spännande att utforska en person som är precis tvärtimot en själv.

Men allt för mycket olikheter kan väl leda till bråk och annat, att känna igen sig i någon annan kan väl vara en trygghet eller?