Känslor

Livet går upp och ner, det är väl inte precis någon nyhet. Man kan nog jämföra livet med en bergodalbana, you know när man står uppe på toppen så kan man åka ner lika fort igen.

Det går upp och det går ner man blir arg, ledsen, glad, rädd, sårad you name it!
Man faller för fel person eller en vän kanske sviker. Och varje gång blir det samma hjärtesorg..samma smärta.
Visst saker har hänt mig, som i vissa fall har varit otroligt smärtsamma och jobbiga men jag har rest mig varje gång jag fallit.

Jag är stark och jag står fast vid det. Jag har aldrig låtit nåt hindra mig i livet, varför skulle jag? Det är mitt liv och ingen kan ta det ifrån mig.
Och nu menar jag inte att man ska stänga in sig och aldrig ta kritik från nån..no no. För varje gång man bir sårad så växer man lite, men blir lite starkare. Jag håller fast vid det, jag håller fast vid livet.

Jag har alltid varit den som har varit lite blyg och hållt mig i bakgrunden men varför ska jag behöva gömma mig? Jag har lika stor rätt som någon annan att andas och finnas.
Och visst jag tar åt mig otroligt mycket av vad folk säger till mig alltid gjort.
Men på nåt sätt är det inte bara hälsosammare att bara låta det rinna av en? I don't know.

But you know what?

I'm fucking happy!


Lev och lär!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback