Hur som helst. För de som inte vet det så går jag omvårdnadsprogramet, vilket innebär praktik.

Nu i 1an har vi haft inom hemtjänsten. Har gjort klart min praktik nu på 5 veckor, kan verkligen säga att det är mycket blandade känslor.

Det som jag verkligen inte hade förväntat mig var hur berörd jag skulle bli. Jag har träffat människor som befinner sig i fruktansvärda situationer men som fortfarande kämpar vidare. En del har helt enkelt fått livet upp och ner vänt.

De kan få mig att tänka på de små sakerna som man hela tiden går och klagar på, varför inte uppskatta det man har? Rätt som det är så kan livet ta en ordentlig vändning, ta vara på tiden nu istället.

En dag står man där, jag vill inte behöva tänka "tänk om" utan kunna känna att jag presterat något bra.

Jag vet inte hur mitt liv kommer att bli. Hoppas helt enkelt på det bästa, lev för stunden.