Be fucking you!

Det här något jag har skrivit om förut, något som jag tycker att varje person borde ta till sig av.
Var dig själv!
Varje person är unik, varje person har en unik själ.

Det spelar ingen roll om du är kort, tjock, lång, smal, blyg eller uttåtriktad utan det viktiga är att ingen är dig.
Lev ditt eget liv och ingen annans.
När jag ser tjejer som svälter sig själv för att vilja se ut som Britney, det gör mig upprikitgt ledsen.
Vad är hon egentligen för förebild?

Acceptera dig själv, även dina fel och brister!
Ingen är perfekt, men hur tråkit är det egentligen att vara perfekt?
Ska vi verkligen ägna våra liv åt att försöka vara som alla andra, jag har iallafall bättre saker att lägga min tid på.

Det kanske inte är så lätt, men ta en bit i taget!


Be you!

Nya tag

Trött på det rosa, Sandra ska fixa ny design till mig!
Nya tag, ohyes

Ohyes

Vet att jag varit sämst på att upptatera men känner mig sämst i skallen.
Help me!

Vad vill ni läsa om? ALLA förslag är välkommna!

Kvällshumor


People, you're wrong

Folk kallar mig stark, önskar att jag var det.
För enligt mig själv...nej jag är ingen stark människa.
Men varför ska folk hela tiden puscha en till att hela tiden "du är stark du klarar det och blabla"

Ska det vara uppmuntrande?
Tänk om jag vill vara svag, tänk om jag vill tycka synd om mig själv ibland och inte behöva bara ett fake leende på läpparna dag in och dag ut.

För att gå runt och "låtsas" vara stark hela tiden är inte bra för någon.
Ibland måste man få vara svag, få en axel att gråta ut mot och få berätta hur man känner, för det är därifrån du sedan kan få styrkan att bära ett leende på läpparna, utstrålningen att allt är bra även fast det kanske inte är det.

Så våga vara ledsen, därefter hitta styrkan att gå vidare.
Alla har vi en innre styrka, gäller bara att leta rätt.

Mitt eget lilla ställe

Kommer ni ihåg när man var liten, vilken fantasi man hade..eller jag hade det iallafall.
När man blev rädd/ledsen/arg så kunde man lixsom försvinna in i sin egna lilla värld, där det var tryggt.

Jag saknar det, att kunna fly bort från verkligheten och hitta ett innre lugn.
Mitt liv har varit ganska rörigt dom senaste veckorna, vilket på mig går ut på att jag mår dåligt och får ångest.
Att bara få försvinna en liten stund, att måla upp sin egen värld..den världen som passar mig.

Desto äldre jag blir, desto svårare blir det att hitta ett innre lugn känner jag..men jag behöver det.
Just nu har jag mycket tankar och ångest som jag inte vet vad jag ska göra av med, misstag.

Just nu vill jag kunna spola tillbaka tiden, det är en grej som gnagar i mig..men innerst inne vet jag att det inte går.
Så jag måste helt enkelt acceptera mitt misstag och gå vidare, det som en gång brustit läker, men ett misstag kan du inte göra ogjort.

Jag ska klara av det här, på nåt sätt.




Lögner är det värsta som finns

En sak som jag inte tål, det är lögner.
Det är det absolut fulaste man kan göra enligt mig, att svika någons förtroende.
Nu pratar jag av egen erfarenhet efter vad jag har varit med om.

Att ljuga för någon är så fruktansvärt fult, och då menar jag inte små saker utan dom där som verkligen gör ont.
Därför att en lögn är så mycket mera än en lögn, det känns som en spark i magen.
Och du skulle aldrig sparka ner någon på rikitgt så varför göra det genom att ljuga då?

Sanningen kan göra ont, mer inget är värre än lögn och svek kom ihåg det!


Och nu ska jag sova, ha det bra.

// Ingrid