När du dog så slockna en del av mitt hjärta, det som alltid har brunnit..den lågan var min trygghet och jag visste att du alltid fanns där för mig.
Alla minnen bara väller över mig..det är fina minnen men desto längre tiden går så kommer minnerna svagna..jag är rädd för det, vill inte glömma eftersom minnerna är den enda jag har kvar av dig.

Den kvällen du lämnade mig var den värsta i hela mitt liv, jag visste vad som skulle hända men det skulle vara lögn att påstå att jag var förberedd på det.
Smärtan var outhärdlig jag ville bara skrika och slå nåt.
Chocken blev för mycket, allt kan bara ändras på mindre än 1 sekund..från livet till döden.
På mindre än 1 sekund rycktes du bort från mig, tänkte du aldrig på mig?
Vad som skulle hända när du bara lämna mig?

En värld utan dig var inte verklighet för mig, det var en mardröm som jag förträngt.
Men min mardröm knacka på din dörr en dag.

Men jag är så glad att jag fick sitta vid din sida när du lämnade den jordliga världen, även om min sorg är lika tung så fick jag vara med när du tog dina sista andetag.

Att bara skriva det här får mig att gråta, men någon dag kommer vi ses det är det som får mig att fortsätta kämpa.

Jag älskar dig min fina farmor, nu och föralltid.