Jag hatar det, ordet får mig att rysa. Jag vill springa men kan inte.
Folk tjatar jämt om att man ska tro på sig själv, men är det verkligen så enkelt?
Jag har alltid haft ett dåligt självförtroende, jag har svårt att tro på mig att känna att jag duger.

Och jag vet att jag inte är ensam, vi är så många som hela tiden går runt och känner det så.
Men ändå pratar man inte om det.
Men genom att ta upp det kanske jag kan få någon att förstå att man inte är ensam.
Att få känns en samhörighet med någon kan hjälpa så mycket.

Det jag gillar med min blogg är att jag kan skriva det jag precis känner. Och om 1 år så kan jag titta tillbaka och uppleva det och bearbete det.
För mig är det en dagbok..som folk kan läsa. Och jag förstår att genom att skriva öppet här om hur jag mår och känner så lämnar jag ut mig, vem som helst kan döma mig.

Men om jag kan få 1 person att känna sig lite bättre, det räcker med 1.
Så är det så jävla värt det.